Lidingöloppet

Oxelösunds Triathlon är inställt pga för få deltagare.
Träningskompisen ringde och var förtvivlad. Innan hon fick fram vad det handlade om så gick mitt hjärta upp i högvarv.
"Som tur var" var det bara att tävlingen var inställd. Tänkte jag när jag fattade att inget hemskt hade hänt.

Men sen så slog det mig att jag blev besviken. Trots sjukdom. Ingen träning på två veckor.
Så var jag inställd på att inte få slippa tävlingen.

Sprang terräng 9 km häromdagen med galenkompisen. Maxpuls på 198 och var nära på att spy stundtals.
Hennes puls låg väl max runt 170.. Fattar ni va hon och jag dras med på våra träningar?
Hon med en sköldis och jag med en haris.

I alla fall! Så kände jag under löpet att överlever jag det så överlever jag tävlingen.
Som nu inte finns längre.
Skulle varit om en vecka på lördag.

MEN!
Som vi bytte besvikelsen snabbt när kompisen hittade en ny tävling.
6 mil utanför göteborg
(vilket innebär att det är så nära så vi kan reka området och köra triathlonet typ fem gånger innan riktiga tävlingen)
Och kortare simning men längre cykel och löp.
12 Augusti. 10 dagar innan STORA Olympiska distansen som vi ska köra.
SOM vi börjar på ett nytt sexveckors program på Måndag.
Men vi börjar imorn med att simma och sedan cykla ett par mil.
Full rulle med andra ord!

Innan ska jag morgonträna 07.40 på Almedal Sportlife med Lönnen!
Kan behövas efter all skitmat=)
Jobbade på Almedal morgon och kväll idag. Kul att vara med Lönnis och Märtis!

Och höjdpunken just nu?
Det som jag BARA tänker på HELA DAGARNA?
Det är detta lilla under:


Min prinsessa. Min Bebis.

Som kommer hem till mig 15e Juli.
Trodde inte att man skulle känna så för sin egna hund; men oj vilken kärlek jag känner redan nu.

Hennes syskon:



Min bebis och hennes syster Saga.


Nu är det dags att sova!
Tjipp!