Lidingöloppet

Det blev nästan självklart vad jag ska hitta på i vår när jag pratade med Flisen på gymmet idag. Ända sedan jag kom hem från Turkiet i fredags så är det något som inte känts bra. Det är något som ligger och gnager som gör att jag inte mår bra. Jag är stressad och har nästan konstant ångest över saker som inte ens är något egentligen. Det är allt och inget. Jag känner bara att jag vill fly bort från allt som är "hemma".

Och Flisen sa då så smart som hon är: Du har ju världens chans! Och det har jag ju.. Far min bor ju i Dubai. Varför inte flytta dit en tid, plugga arabiska hos en riktig arabisk tant, kolla efter jobb på något kontor/kafë/restaurang eller något. Träna då det finns tillgängligt gym, tennisplan och pool(liten men ändå) och löpning utomhus funkar ju alltid.

Hitta mig själv. Inte ha några krav, släppa allt va press och sress heter.

Ska prata med pappa. Mamma landar i morgonbitti, så kanske kan bli Skype med dem och Farmor på dagen.


Känns inte så fel när man kolla bilder..för en liten stund, kan ju alltid komma hem till Sverige.

Snart är de Greys, har inte hunnit komma ikapp, men det löser jag en annan gång! Sen blir det ut med hunden. Synd hon är mörkrädd...eller så är det bra, för då vill hon inte gå så långt.

Tjipp!